Idag har jag överträffat mig själv alla gånger.
Jag gick upp som vanligt i morse, åt frukost, gjorde mig i ordning och åkte till skolan. Väl här la jag märke till att det var väldigt lite folk och att det uppenbarligen måste vara något fel på klocksystemet, eftersom att alla klockorna gick en timme för tidigt.  Men efter att ha kollat klockorna på alla våningar och slutligen frågat en lärare kommer förskräckelsen över mig och jag inser att det är mitt förstånd det är fel på snarare än klockorna och att jag totalt blandat ihop tiderna och därför åkt till skolan en timme för tidigt. Detta var en mycket smärtsam insikt och ett hårt slag mot min stolthet. Men det konstigaste av allt är att jag inte alls kände mig stressad imorse. Trots att jag ju hade en timme "mindre" än vanligt... Vilket säger mig att jag går upp alldeles för tidigt på morgnarna. Och nu såhär i efterhand inser jag ju att om jag slutar upp med detta absurda beteende och istället börjar sova lite mer, så kanske jag inte behöver drabbas av akuta minnesförluster som denna i fortsättningen. Men men... Stoltheten bedrar visheten, eller hur är det man brukar säga?