Hat i dess fulaste form
Tar en liten paus nu från allt plugg. Håller just nu på och förbereder en engelskapresentation inför imorgon om Ku-Klux-Klan. Det är såklart väldigt intressant men också så jävla äcklande rent ut sagt. Det är liksom svårt att greppa vad det egentligen var de höll på med (och fortfarande gör för den delen!) och att de när de var som störst hade över 4 miljoner medlemmar! 4 MILJONER! Det är nästan halva Sveriges befolkning. Hur är det ens möjligt att det finns sånt hat i världen. För det är ju vad KKK (eller The Klan som de så fint kallas för...) står för. Hat i dess fulaste, äckligaste jävla form.
All världens sorger
Det är lustigt hur det ibland känns som att man ensam bär all världens sorger på sina axlar. Idag är en sån dag. En sån dag då det känns som att jag har levat alldeles för länge. Upplevt århundraden av smärta. Släpat runt på en ryggsäck tyngd av ångestens gastkramande grepp. Sånna här dagar får mig att undra hur fan det är möjligt att känns såhär mycket utan gå under. Hur fan det är möjligt att vara fylld ut till fingerspetsarna av ångest utan att gå sönder innifrån. Och vad fan det ska vara bra för.
Come fly with me
Jag har insett att jag måste göra min tatuering. Och det har ingenting att göra med estetiken eller det moderiktiga i det hela. Det är bara det att hela processen symboliserar en så stor bit av mig själv som jag är livrädd för att tappa. Det är fullkomligt obegripligt, jag vet, men det är nog inte meningen att någon annan än jag ska förstå heller.
